Ibland är det nästan för vackert.
För underbart.
Maj blir plötsligt inte bara maj utan också sommar.
Och till syrenernas blommor kommer också sommarens värme.
Vi sitter ute till skymningen.
Äter gott tillsammans. Dricker vin. Har lite efterrätt.
Det blir en fest som bara kom någonstans ifrån.
Som den här sommaren, som bara kom någonstans ifrån.
Och när kaffevattnet kokar upp dansar han och jag till Frank Sinatra med fönsterna öppna mot våren och sommaren.
Och blodboken svävar som sammet i den blå skymningen.
Och koltrasten sjunger så vackert som om den sjöng om både hela livet och döden på samma gång.
Och mitt hjärta nästan håller andan för att det är så vackert.
Nu släcker vi lamporna men låter stearinljusen brinna och Frank sjunger en ballad.
Det är nästan tyst.
Bara trädet där utanför som susar.
Och vi har fönstret öppet ut så att allt det vackra i livet kan komma in.
