Det starkaste ljuset kommer inifrån

En lång stund tittar Gud just på oss.
Han som jag älskar har just kommit in genom dörren och ställt sig bakom mig i stora rummet, kramar om mig, medan han pratar om ett radioprogram han just lyssnat på.
Jag har satt igång det här hos mig också. Och just nu, den här stunden, står vi där i det soluppfyllda rummet och lyssnar tillsammans.
Hans armar om min midja.
Det lugna pratet från radion.
Hans andetag mot min nacke.
Jag känner hur han luktar på mitt hår.
Vi behöver inte prata alls. Det vi känner inom oss, som vi delar, är så starkt så vi behöver inga ord.
Jag vet inte hur länge vi står där.
Jag vet inte hur länge vi får vara där, mitt i kärlekens mittpunkt.
Men jag vet att vi är där just nu i den här stunden.
Den här stunden, när Gud tittar just på oss och låter oss få det allra vackraste den här världen kan ge.
Mitt i varandra är vi varandra.
Aldrig är väl kärleken vackrare än när den kommer så lätt, som genom de solbelysta fönsterna en alldeles vanlig tisdag i juli.
Fast just den här tisdagen, kommer det starkaste ljuset inifrån.

Dagen hittade hem till slut

Dagen tar sig mot kvällningen. En dag som gått i baktakt nästan alla sina timmar.
En dag där förhoppningarna och det genomförda aldrig möttes i känslan av att vara nöjd.

Allt lossnar när jag rensar avloppet.
Halv tio på kvällen. När inget riktigt kan skjutas upp mer. Och man varken kan bli mer nöjd eller missnöjd. Eller ha fler förhoppningar. Då lossnar det.
Jag sätter på Rolling Stones och får energi. Börjar känna mig som om jag kan erövra världen.
”Factory girl” svingar sig ur datorns högtalare. Jag hittar en rytm igen. Mitt i kvällningen.

Och sen springer jag ut i trädgården och hämtar in de där kläderna som jag vädrat under dagen och nästan glömt, och får med mig vattenkannan i en vändning.
Stannar upp i min dag. Eller kvällning. Ser hur mycket mina blommor vuxit. ”Titta vad fint,” tänker jag medan jag vattnar. ”Har jag fått allt det här fina att växa?”
Måsarna flyger nånstans i den gråblå skymningen och sjunger sommarens vackraste sång.
Allt känns vilsamt här ute.

Där inne lever musiken fortfarande. Jag lever jag med.
Så glad att jag hittade rytmen till slut den här dagen.
Hittade det vackra.
Insåg att man kan rensa ett avlopp och se vackra blommor och vara nöjd.

Jag häller upp en liten martini och firar kvällningen.
Och dagen.
Som hittade hem till slut.