Bara en grönkåls-kokar-gryta-promenad bort

”Då sätter jag på kaffet!”
Jag har något alldeles unikt.
En lillasyster på 150 meters avstånd.
Om jularna går jag den lilla sträckan med en gigantisk grönkåls-kokar-gryta, och tänker att det är precis lagom håll att ha en syster på.
En lagom promenad med en stor, stor gryta.
Inte längre bort än så är hon.
Och nu när jag lägger på luren, och hon säger: ”Då sätter jag på kaffet.” Då vet jag att jag är där lagom till kaffet runnit ner.
Inga miljoner i världen är värt mer än det.

En annan dag

Annandagen är verkligen en annan dag.
För. Det är inte alla dagar som jag pratar i telefon med storasyster om praliner.
Som om det är det viktigaste.
Och det är inte varje dag jag bara går och har det lugnt en hel dag utan att tänka på deadlines, redovisningar, fredagsstädningar och sånt.
Nej. Idag är det inte sånt.
Idag är det annat.
Idag är det laga god mat till honom och mig.
Idag sitter han i ett hörn och läser en bok.
Får en kopp kaffe i sin favoritkopp.
Vi går en liten havspromenad.
Havet är grått och vilt. Som om det vill kasta loss från allt gammalt. Som om det vill till något, annat…
Sen.
En kopp kaffe vid brasan.
Och efter att ha fått god mat hos lilla-syster äter jag två praliner när jag kommer hem, och hänger upp en glittrande vacker sak till i granen.
Inget annat är i mina tankar.

Det är därför det heter annandagen.
Och nu blåser jag ut ljuset och går och lägger mig i sängen och somnar till nästa dag.

God Jul!

Gästerna har gått.
Alla klapparna jag fått.
Knäcker en nöt.
Tänker att jag är rätt söt.
Som tror på tomtar och kärlek.
Som tänker att vi räcker till,
bara vi vill.
Och allt det där som gick fel
är bara en del
av allt som finns
när vi tänker tillbaka och minns.

Nu sjunger Frank Sinatra bara för mig,
och just nu skriver jag för dig.

God Jul.
Ärligt talat…
är inte livet rätt kul?

Det är grönkålen som gör hallänningen

Det är grönkålen som gör hallänningen.
Det inser jag när jag sent på kvällen går över en snö-frostig mark under månens sken med en stor, stor säck med grönkål. Nästan för stor att bära.
Grönkålen är bärgad, tänker jag.
Det kan bli jul.
Jag är trygg.
Jag går där i mörkret och nästan kramar om säcken med ett litet leende alldeles för mig själv.

Sen kommer jag in i värmen hemma och det ska till att kokas.
Förberedelserna kan tyckas tråkiga men varje liten del av det här koket är en fröjd.
Lägga fram stora träsleven.
Röja på diskbänken.
Ställa fram stora, stora grytan som jag lånat av mamma som hon också kokat grönkål i i en väldig massa år. Årtionden till och med.
Läsa mitt lilla recept.

Och sen sköljer jag grönkål. Sköljer och sköljer. Säcken är stor.
Det frasar så härligt om grönkål. Som små dansande ballerinors kjolar.
Vattnet kokar upp i grytan och ångor lägger sig som dimmor på fönstren i mitt röda kök.
Sen dansar kålen ner i grytan.
Det luktar.
Det värmer.
Det glädjer.

Jag vet inte vad det är.
Men det känns att vara hallänning när det är jul.
Det är grönkålen som gör hallänningen.
Och nu kan den här hallänningen andas ut.

Tätt med pärlor

Jag har alla redan köpt sex julklappar!
Känner mig som en hjälte.
Sex julklappar den sjätte december.

Då får man luta sig tillbaka med en kopp kaffe och pepparkakor.
Mmmmm.
Livet trär pärlor på min tråd så tätt just nu.

Med hjärtat fullt av kärlek

Jag är lycklig, så lycklig.
Har bakat pepparkakor hela dagen med systrarna mina.
Har hjärtat så fullt av kärlek så jag skulle kunna lyfta mot stjärnehimlen.
Vi bakar och skrattar. Pratar om kärlek och livet. Skrattar igen. Flyttar på grisar och hjärtan medan dagen förlorar sig in i en vacker blå skymning.
Sen tar tröttheten vid. Vi samlas vid brasans glöd och knaster. Krispiga pepparkakor på faten och kopparna med hjärtan på.

När jag springer ner till förrådet för att hämta mer ved skymtar ljuset där inifrån genom fönsterna.
Mina systrar.
Vårt pepparkaksbak.
Hastar där i mörkret på väg in till ljuset och värmen igen med veden och tänker: ”Dör jag nu, så dör jag lycklig.”
Livet blir inte bättre än så här.
Och nu somnar jag med pepparkaksdoft i mitt hem och hjärtat fullt av lycka och kärlek.

Få somna om – Det är helg det

En dag som börjar med att vakna precis när det ljusnar.
En stormig dag.
Det viner utanför fönstret. Och hundratals råkor kraxar i blodboken utanför fönstret.
Mörka moln på himlen släpper igenom morgonsolens rödgyllene ljus så det känns spökligt.
Efter en titt ut genom fönstret kryper jag ner i sängen igen.
Lördag.
Få somna om.
Till hundratals kraxande råkor.
Det är helg det.