En klok människa

Veckan är gjord och trots att jag har massor med saker jag egentligen vill göra tvingas jag ner i soffan av trötthet. Det går inte att diskutera med den här tröttheten. Det är den som bestämmer nu.
Sitter där och pyser och tittar på något på tv som inte riktigt går in.
Är trött, trött, trött.
Pratar i telefon och till slut när tröttheten liksom inte har nån gräns reser jag mig upp. Sätter på musik, Dancing Queen, högt, högt och börjar dansa.

Känner hur jag dansar ur mig veckans trötthet och stress.
Virvlar runt.
Gör benkickar.
Till slut känner jag mig behagligt trött istället för övertrött.
Lugnet sänker sig hemma hos mig och trots att jag vet att en klok människa går och lägger sig nu kan jag inte låta bli att koka äppelmos.
Äpplena har ju legat där två veckor minst i kylskåpet och nu kan jag bara inte vänta längre.  Jag kokar och njuter av dofterna från äpplena när jag skalar dem. Doften när de långsamt kokar i grytan.

En liter äppelmos klockan elva på kvällen.
Jag ÄR ingen klok människa!
Eller, är jag det?
Kanske dans och äppelmos är det perfekta sättet att lämna veckan bakom sig.
I alla fall känns det så nu.

Fyll minuterna med nåt gott

Tre minuters finn-crisp-gläjde med en kopp kaffe i favoritkoppen.
Lite knäpp är man allt.
Maten är färdig om fyra minuter.

Men. Har man minuterna kan man lika gärna fylla dem med nåt gott.
Om det så bara är tre minuter.

Små solar inombords

En mulen dag med regndroppar i luften.
Jag har sovit lite dåligt. Inte riktigt vaknat till på hela dagen. Känner mig mulen inombords också.
Så kommer jag hem efter en lång dag med pendling och huvudet fullt av färgprofiler och kalibrering och ser att ännu en kruka med solrosor slagit ut utanför mitt fönster.
Som gula solar lyser de i det grå.
Små solar en mulen septemberdag.
Och himlen blir blå inom mig.

Återhämtning i fyrtakt

Fyra saker som förgyller min helg.

Tomater i vackra färger på mataffären. Står där förundrad vid halvsexsnåret en lördagkväll och tittar på gula, röda, mörkgrönröda, avlånga och runda tomater. Tar hem dem till mig och lägger dem i en vacker skål.
Sen blir jag glad varje gång jag går in i köket.
Grönsaksfröjd.

Lillasysters spinnande katt Pippi. Jag ska gå och passa henne och när jag öppnar dörren tittar två ögon sömnigt på mig från en byrålåda. Pippi har öppnat byrålådan själv och krypit in och lagt sig att sova. 

När jag kommer vill hon upp i famnen och bli omhållen.

Katter är så kloka.

De kan båda öppna byrålådor och inse vad som är viktigt här i livet. 

Sova. Njuta. Och bli omhållen.

Innan idag blev jag omhållen. 

Efter en hektisk vecka stillnar plötsligt allt när han och jag stilla dansar till Nick Lowe. 

En mulen septemberdag ute.

Tända ljus och en stilla liten dans där inne.

Lyckan lyser ända in i de mörka hörnen.

Vi bara ler.

En bit choklad till kaffet. 

Det där lilla.

Som är det stora.

Återhämtning i fyrtakt.

En helg i september.

I just mitt liv.

Bara tanken gör mig glad

Det är den första riktigt kalla morgonen.
Solen letar sig fram och motar bort nattens kyla.
Det ryker om marken när jag rullar upp rullgardinen. Som vackra små dimslöjor.
Som vanligt är jag sen till bussen.
Kastar mig av cykeln. Springer till bussen som ska ta mig till tåget. Och… fem meter ifrån bussen åker den ifrån mig.
Några sekunder ifrån att komma in i min dag får jag stanna till i min dag.
Cyklar tillbaka hem och kollar mejlen. Sen tillbaka till busstationen efter en kvart.
Lugn den här gången.
Sätter mig på en kall, kall stenbänk och möter morgonsolens lugna försiktiga strålar medan jag väntar på nästa buss.
Bara sitter där och tittar.
Möter dagen.
Blir glad.
Glömmer bort att jag var arg och stressad och önskar mig en termos med varmt kaffe som kunde ånga upp mer vackra dimslöjor den här dagen.

Bara tanken gör mig glad.

Jag lånar Barbras själ

Klockan är tio över elva på kvällen.
Och jag går och leker att jag är Barbra Streisand.
Igen.
Jag brukar göra det.
Sjunger Meeemooooooooory. Synkroniserar musikens starkaste partier med att dra för gardinerna för natten.
Slår ut med armar. Dansar. Kan inte låta bli. Trots att jag är så trött.
Efter en dag som har gått med sin start klockan sex på morgonen.
Efter tågpendlingen med sitt gryningsljus utanför tågfönstret.
Lugnet som ligger som utstrött över ängar och vägar och människor som nyss vaknat till.
Energin som sprakar till när allt sätter igång.
Alla dessa människor, vägar, planer, busslinjer, tankar, saker man gör.

Idag läser jag av ljus och försöker fånga människors själ på bild.
Försöker fånga Kelvin och vitbalans och rätt slutartid.
Sen känns det som om jag tappat bort min egen själ nånstans under dagen.

Men hemma. I natten. Lånar jag Barbras själ och får en egen gnista igen.
Mmmm…
Det här är varför jag älskar att leva.

Vardagslyx

Vardagslyx.
Nyskurade golv en lördagkväll.
Majskolv som kokar i köket.
Vädrade mattor.
Kvällsluften som var varm som en augustikväll. Mitt i september.
Kantarellerna som väntar vid spisen.
Hallonen som väntar i kylskåpet.
Ett godkväll på mejlen från bästa vännen.

Vem behöver guldklockor, dyra viner och resor till Thailand?