Vi vann en vacker stund

Lördagkväll. Februari.
Jag och lillasyster sitter i soffan och kollar på Melodifestivalen fast vi inte vill. Det känns tomt. Skränigt. Så fattigt på vacker musik.
I protest byter vi kanal och fastnar för en otroligt vacker opera. Barockmusik. Efter ett tag känner vi igen Shakespeare i replikerna. En fantastisk scenografi. Vacker dans. Och på några sekunder är skvalet från andra kanalen helt glömd.
Till och med Pippi, lillasysters katt, sitter och tittar på tv:n.
Det är Purcells opera The fairy queen.
När lördagkvällen blir midnatt går jag sen hemma och blir nattrött till något helt nytt vackert.
Purcells musik från datorn.
Lillasyster lyssnar hon med hemma hos sig.
Vem som har vunnit melodifestivalen har vi ingen aning om.
Men vi vann en vacker stund.

Allt känns nyssens

Det slog mig just nu… att jag inte har varit ute på hela dagen. Inte träffat en enda människa på hela dagen. Dammat, strykit, städat. Och haft en underbar dag.
Visst är sånt märkligt?
Har fortfarande lite feber och är egentligen ganska trött. Men ändå har jag gått och dansat till Orup. Jag som aldrig lyssnar på Orup.
Dammtrasan i handen och så dansar man runt och kommer ihåg textrader som man egentligen glömt för i alla fall tio år sedan.
Helt plötsligt får man infall som man inte har en aning var de kommer ifrån.
Och såna här dagar, som egentligen borde vara jättetråkiga.
Men ändå är alldeles underbara.

Här är ett infall till.
Storasyster ordnade med sina skivor och nämnde Sonya Hedenbratt.
Medan vi pratar på telefonen går jag fram till Spotify och letar upp Sonya. Startar musiken och en varm röst med en omedelbar närvaro dyker upp.
I en intervju med henne för mer än tio år sedan pratade hon och jag om hur närvarande dået är i nuet. Som om hela livet händer i en enda stund.
Hon mindes med sån närvaro det som hänt för 30 år sedan.
”Allt känns nyssens,” sa hon där i rummet där fönstret stod öppet och sommaren hördes utanför.
Och jo. Det stämmer.
När jag tänker tillbaka på den stunden.
Det känns som nyssens.
Och nu landar den stunden mitt i min kväll idag.
En sån där underbar dag, i all sin vanliga vardaglighet.

Någon att vila sin trötthet emot

Feber. Frossa. Förkylning. Efter en vakennatt där inte ens en flanellpyjamas, raggsockar och täcke och två filtar hjälper mot feberfrossan är jag bara trött, trött, trött.
Inte ens Frank Sinatra hjälper mot feber och frossa. Frankie Boy som annars hjälper mig upp ur vad som helst.
Men. Så kommer då lillasyster och pysslar om. Köper halstabletter. Jag hör henne gå in genom dörren och blir glad bara av att höra dörren öppnas.
Jag ligger där och vilar i sängen och hör hur hon kokar nyponsoppa i köket.
Det blir inte alls lika jobbigt att vara sjuk längre.
Och dagen efter, när febern går upp igen, och jag är ännu tröttare får jag vila huvudet mot en axel hos honom som jag tycker så mycket om.
Jag vilar min trötthet hos honom och tänker idag att där finns mycket mer än man tror.
Även de febertrötta dagarna.
Sånt tycker jag om att inse.

Vilar blicken mot gröna tallar

Lycka trillar in i vackra små minuter. Mitt i början av februari.
Solen som skiner in genom mina rullgardiner. Att förväntansfullt ligga kvar i sängen och veta att solen finns där bakom.
Eller. Yviga tulpaner. Som jag ibland tycker är som vackrast när de vuxit en vecka.

Lyckominuter hittar man precis när som helst.
Som igår när jag gick en promenad och fick för mig att gå och säga hej till min lillasyster på vägen hem.
Lillasysters katt Pippi ger en alltid en puss på munnen om man lägger sig på fyra fötter.
Så jag lägger mig på fyra fötter och får en puss på munnen, och en på näsan och en i pannan.
Sen mitt i allt börjar lillasyster dansa afrikansk dans för mig som hon nyss lärt sig och faktiskt också nyss glömt, för alla stegen blir visst helt fel när hon dansar för mig.
Vi bara skrattar.

Och nyss var jag och simmade. I den varma bassängen, som är belöningen efter motionsbassängen, är det bara varmt, varmt, varmt.
Jag går i det där varma och drar mjuka varma suckar inombords.
Här simmar man nästan inte. Man bara står och njuter. Eller flyter och njuter. Där står de goa gubbarna i sitt hörn och pratar politik och pengar och drar skämt.
I ett annat hörn står en mamma med sin bebis och de har bara ögon för varandra.
Jag simmar omkring lite och vilar sen armarna mot bassängkanten. Utanför står tallar och är vackert gröna.
Jag badar runt i det varma blå och vilar blicken mot gröna tallar.
Fredagssimning.
Lycka i en bassäng, helt enkelt.

Gå vintern ur själen

Idag kändes det som om jag promenerade bort vintern inom mig.
Några plusgrader. Sol. Himlen som öppnar sig blå och några måsar som skriker en bit bort.
Jag går en promenad och känner hur jag fylls med något nytt.
Gruset knastrar i massor. Smältvatten i vackra rännilar på gatorna.
Helt plötsligt känns våren på gång.
Som om allting lever.
Det känns som om jag trampar ur mig vintern med mina steg.
Det är så mycket jag hållit fast den här vintern. Som jag inte velat släppa taget om.
Men kanske släpper man inte taget om det gamla förrän det nya tar stegen in i själen.

Åh! Kände mig alldeles som ett eget smältvatten idag.
Som blänkte till i solen…