Ibland går man rakt in i sin dröm.
Och ibland är drömmen precis framför näsan.
Bästa vännen ville att vi skulle gå till just DET där stället. För där är så fint, berättade hon.
Och jag kunde inte riktigt tro det för jag hade ju varit där förr. Inte kunde väl där vara så fantastiskt.
Och så gick vi dit.
Just den här kvällen. När juni lyser som klarast. Havet ligger spegelblankt och får en rosa topping vid horisonten.
Vi går till hotellet som har fått nya kläder och är som en helt annan värld.
Vi kommer in i en restaurang som är som en nattklubb från 50-talet. Ella Fitzgerald sjunger i högtalarna. Det känns som om Frank Sinatra skulle kunna komma hit och sjunga ikväll.
Och vi sätter oss på verandan med havsutsikt. Bästa vännen och jag.
Havet blänker mot sommaren, måsarna sveper förbi verandan där vi sitter.
Drinken är kall och god.
Chokladen söt och fin.
Vännen är underbar.
Kvällen är magisk och stannar hos mig så länge jag lever.
För visst är det så att själen samlar på det som är gott…
