Det starkaste ljuset kommer inifrån

En lång stund tittar Gud just på oss.
Han som jag älskar har just kommit in genom dörren och ställt sig bakom mig i stora rummet, kramar om mig, medan han pratar om ett radioprogram han just lyssnat på.
Jag har satt igång det här hos mig också. Och just nu, den här stunden, står vi där i det soluppfyllda rummet och lyssnar tillsammans.
Hans armar om min midja.
Det lugna pratet från radion.
Hans andetag mot min nacke.
Jag känner hur han luktar på mitt hår.
Vi behöver inte prata alls. Det vi känner inom oss, som vi delar, är så starkt så vi behöver inga ord.
Jag vet inte hur länge vi står där.
Jag vet inte hur länge vi får vara där, mitt i kärlekens mittpunkt.
Men jag vet att vi är där just nu i den här stunden.
Den här stunden, när Gud tittar just på oss och låter oss få det allra vackraste den här världen kan ge.
Mitt i varandra är vi varandra.
Aldrig är väl kärleken vackrare än när den kommer så lätt, som genom de solbelysta fönsterna en alldeles vanlig tisdag i juli.
Fast just den här tisdagen, kommer det starkaste ljuset inifrån.