Det är något förlåtande med snö.
Efter en dag som tycks ha kastat mig hit och dit, utan försoning, ser jag snöflingor falla utanför fönstret.
I mörkret faller de omkring.
Men ändå med en mening.
Tätt intill varandra faller de.
Och jag känner något ömt omfamna mina axlar.
En viskning att vila i.
Som får mig att landa försiktigt.
Efter en dag som fallit i mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar