Vad är det som gör att precis innan man ska åka iväg och resa, resa iväg till det turkosa Medelhavet, absolut måste springa iväg och köpa en gul penna, få för sig att köpa nya sockar och låna böcker på biblioteket?
Och plantera om alla de små basilikorna som nu blivit mer än centimeterhöga.
De klarar sig ju. Både basilikorna. Och jag.
Men min resfeber resulterar idag i att jag öppnar fönstret mot våren utanför och planterar om små gröna skott. Trots att jag har så bråttom.
Jag sätter på Mozart pianosonater och utanför hörs fågelkvitter och regn mot jorden.
Jag står där med händerna i jorden, strax innan jag ska upp i luften.
Och jag känner att det finns inget bättre man kan göra just innan man ska resa än att stå där och greppa jorden och låta vårluften fylla köket.
Jag har landat redan innan jag har rest iväg…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar