När dagen ska till att vila

Jag smyger ut i den midsommarblå skymningen för att vattna mina blomster.
Står där i midsommarljust mörker och droppar vatten på krassen och vallmon.
På malvan och salladen.
De får näring.
Jag med.
Jag står där i min kvällstysta värld och andas in lavendeldoft och svalpip, lugn och rymd.
Det är som om dagen växer, precis när den ska till att vila.

Efter att ha vattnat mina blommor, och mig själv, går jag in, med lugnare andetag.
Och i lugnet växte nog även jag en millimeter...