Idag satt jag på en spårvagn i Göteborg och var så lycklig så jag fick tårar i ögonen.
En kombination av människor man kan möta i livet. Saker man längtat efter.
Lyxen att sitta på en spårvagn och bara titta på folk.
Tänka på den man tycker om.
Helt plötsligt blev allt så stort så tårarna ville fram där mitt bland folk som pratade, och var på väg nånstans.
Kände mig översköljd av allt gott i livet.
Som om himlen öppnat sig och Gud just i den stunden valt att titta på just,
mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar