Det känns som maj

Jag bakar rabarberpaj och lyssnar på Harry Belafonte. Vet inte vad det är som gör det, men de två passar så bra ihop. Inser jag just idag.
Efter en dag där sommarvärmen krupit in i hela kroppen och radion hela tiden varnat för omslag och regn och åska känns rabarberpaj så rätt.
Jag tittar ner i diskhon där rabarberns tunna skal slingrat sig som serpentiner när jag skalat dem. Det känns maj, att stå där och titta på dem.
Vissa saker passar så bra ihop. Och ibland vet man inte varför.
När pajen står i ugnen springer jag ner till förrådet och städar undan ved som skräpat ner. Sommarvärmen fläktar förbi på väg ner mot källarens svalka.
På vägen upp igen, bara tio minuter senare har de första dropparna börjat falla. Doften från regndropparna på den varma dagen når mig.
Det känns som om det är det här jag varit på väg mot hela dagen.
Utan att veta om det.
Kommer in genom dörren och där luktar det rabarberpaj i hela lägenheten.
Så regnet har fallit. Precis som de sa.
Och jag sätter mig och äter min paj.
Precis som om det var meningen med den här dagen.
Fast alldeles utan att jag visste om det.
Visst är den meningen allra bäst.
Den som kommer utan att man vet om den.