”Då sätter jag på kaffet!”
Jag har något alldeles unikt.
En lillasyster på 150 meters avstånd.
Om jularna går jag den lilla sträckan med en gigantisk grönkåls-kokar-gryta, och tänker att det är precis lagom håll att ha en syster på.
En lagom promenad med en stor, stor gryta.
Inte längre bort än så är hon.
Och nu när jag lägger på luren, och hon säger: ”Då sätter jag på kaffet.” Då vet jag att jag är där lagom till kaffet runnit ner.
Inga miljoner i världen är värt mer än det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar