Dröjer tills daggen fäller en droppe på min kind

De andra går in men jag dröjer mig kvar.
Dröjer mig kvar i känslan och sommaren.
Dröjer mig kvar vid måsarna som sveper över himlen som börjat bli rosablå. Svalorna som piper.
Lugnet som faller.
Skymningen som faller.
Daggen som faller.
Jag dröjer tills daggen fäller en droppe på min kind och duken på bordet blivit fuktig.

Det ska kännas, att det är sommar, så det kan stanna kvar hela livet, att det om och om igen är sommar.

Sommar är inget flyktigt som kärleken sa vid första skålen till kvällen middag.
Sommar är varaktigt.
Sommar kan stanna kvar hela livet.
Om jag känner tillräckligt.
Stannar kvar en stund till, när de andra går in.
Dröjer mig kvar i känslan och sommaren.

Sommaren fäller en droppe dagg på min kind.
Den är inte flyktig så länge jag kan känna den.