Feber. Frossa. Förkylning. Efter en vakennatt där inte ens en flanellpyjamas, raggsockar och täcke och två filtar hjälper mot feberfrossan är jag bara trött, trött, trött.
Inte ens Frank Sinatra hjälper mot feber och frossa. Frankie Boy som annars hjälper mig upp ur vad som helst.
Men. Så kommer då lillasyster och pysslar om. Köper halstabletter. Jag hör henne gå in genom dörren och blir glad bara av att höra dörren öppnas.
Jag ligger där och vilar i sängen och hör hur hon kokar nyponsoppa i köket.
Det blir inte alls lika jobbigt att vara sjuk längre.
Och dagen efter, när febern går upp igen, och jag är ännu tröttare får jag vila huvudet mot en axel hos honom som jag tycker så mycket om.
Jag vilar min trötthet hos honom och tänker idag att där finns mycket mer än man tror.
Även de febertrötta dagarna.
Sånt tycker jag om att inse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar