Vilar blicken mot gröna tallar

Lycka trillar in i vackra små minuter. Mitt i början av februari.
Solen som skiner in genom mina rullgardiner. Att förväntansfullt ligga kvar i sängen och veta att solen finns där bakom.
Eller. Yviga tulpaner. Som jag ibland tycker är som vackrast när de vuxit en vecka.

Lyckominuter hittar man precis när som helst.
Som igår när jag gick en promenad och fick för mig att gå och säga hej till min lillasyster på vägen hem.
Lillasysters katt Pippi ger en alltid en puss på munnen om man lägger sig på fyra fötter.
Så jag lägger mig på fyra fötter och får en puss på munnen, och en på näsan och en i pannan.
Sen mitt i allt börjar lillasyster dansa afrikansk dans för mig som hon nyss lärt sig och faktiskt också nyss glömt, för alla stegen blir visst helt fel när hon dansar för mig.
Vi bara skrattar.

Och nyss var jag och simmade. I den varma bassängen, som är belöningen efter motionsbassängen, är det bara varmt, varmt, varmt.
Jag går i det där varma och drar mjuka varma suckar inombords.
Här simmar man nästan inte. Man bara står och njuter. Eller flyter och njuter. Där står de goa gubbarna i sitt hörn och pratar politik och pengar och drar skämt.
I ett annat hörn står en mamma med sin bebis och de har bara ögon för varandra.
Jag simmar omkring lite och vilar sen armarna mot bassängkanten. Utanför står tallar och är vackert gröna.
Jag badar runt i det varma blå och vilar blicken mot gröna tallar.
Fredagssimning.
Lycka i en bassäng, helt enkelt.