Det slog mig just nu… att jag inte har varit ute på hela dagen. Inte träffat en enda människa på hela dagen. Dammat, strykit, städat. Och haft en underbar dag.
Visst är sånt märkligt?
Har fortfarande lite feber och är egentligen ganska trött. Men ändå har jag gått och dansat till Orup. Jag som aldrig lyssnar på Orup.
Dammtrasan i handen och så dansar man runt och kommer ihåg textrader som man egentligen glömt för i alla fall tio år sedan.
Helt plötsligt får man infall som man inte har en aning var de kommer ifrån.
Och såna här dagar, som egentligen borde vara jättetråkiga.
Men ändå är alldeles underbara.
Här är ett infall till.
Storasyster ordnade med sina skivor och nämnde Sonya Hedenbratt.
Medan vi pratar på telefonen går jag fram till Spotify och letar upp Sonya. Startar musiken och en varm röst med en omedelbar närvaro dyker upp.
I en intervju med henne för mer än tio år sedan pratade hon och jag om hur närvarande dået är i nuet. Som om hela livet händer i en enda stund.
Hon mindes med sån närvaro det som hänt för 30 år sedan.
”Allt känns nyssens,” sa hon där i rummet där fönstret stod öppet och sommaren hördes utanför.
Och jo. Det stämmer.
När jag tänker tillbaka på den stunden.
Det känns som nyssens.
Och nu landar den stunden mitt i min kväll idag.
En sån där underbar dag, i all sin vanliga vardaglighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar