En klok människa

Veckan är gjord och trots att jag har massor med saker jag egentligen vill göra tvingas jag ner i soffan av trötthet. Det går inte att diskutera med den här tröttheten. Det är den som bestämmer nu.
Sitter där och pyser och tittar på något på tv som inte riktigt går in.
Är trött, trött, trött.
Pratar i telefon och till slut när tröttheten liksom inte har nån gräns reser jag mig upp. Sätter på musik, Dancing Queen, högt, högt och börjar dansa.

Känner hur jag dansar ur mig veckans trötthet och stress.
Virvlar runt.
Gör benkickar.
Till slut känner jag mig behagligt trött istället för övertrött.
Lugnet sänker sig hemma hos mig och trots att jag vet att en klok människa går och lägger sig nu kan jag inte låta bli att koka äppelmos.
Äpplena har ju legat där två veckor minst i kylskåpet och nu kan jag bara inte vänta längre.  Jag kokar och njuter av dofterna från äpplena när jag skalar dem. Doften när de långsamt kokar i grytan.

En liter äppelmos klockan elva på kvällen.
Jag ÄR ingen klok människa!
Eller, är jag det?
Kanske dans och äppelmos är det perfekta sättet att lämna veckan bakom sig.
I alla fall känns det så nu.