Jag lånar Barbras själ

Klockan är tio över elva på kvällen.
Och jag går och leker att jag är Barbra Streisand.
Igen.
Jag brukar göra det.
Sjunger Meeemooooooooory. Synkroniserar musikens starkaste partier med att dra för gardinerna för natten.
Slår ut med armar. Dansar. Kan inte låta bli. Trots att jag är så trött.
Efter en dag som har gått med sin start klockan sex på morgonen.
Efter tågpendlingen med sitt gryningsljus utanför tågfönstret.
Lugnet som ligger som utstrött över ängar och vägar och människor som nyss vaknat till.
Energin som sprakar till när allt sätter igång.
Alla dessa människor, vägar, planer, busslinjer, tankar, saker man gör.

Idag läser jag av ljus och försöker fånga människors själ på bild.
Försöker fånga Kelvin och vitbalans och rätt slutartid.
Sen känns det som om jag tappat bort min egen själ nånstans under dagen.

Men hemma. I natten. Lånar jag Barbras själ och får en egen gnista igen.
Mmmm…
Det här är varför jag älskar att leva.