Det är den första riktigt kalla morgonen.
Solen letar sig fram och motar bort nattens kyla.
Det ryker om marken när jag rullar upp rullgardinen. Som vackra små dimslöjor.
Som vanligt är jag sen till bussen.
Kastar mig av cykeln. Springer till bussen som ska ta mig till tåget. Och… fem meter ifrån bussen åker den ifrån mig.
Några sekunder ifrån att komma in i min dag får jag stanna till i min dag.
Cyklar tillbaka hem och kollar mejlen. Sen tillbaka till busstationen efter en kvart.
Lugn den här gången.
Sätter mig på en kall, kall stenbänk och möter morgonsolens lugna försiktiga strålar medan jag väntar på nästa buss.
Bara sitter där och tittar.
Möter dagen.
Blir glad.
Glömmer bort att jag var arg och stressad och önskar mig en termos med varmt kaffe som kunde ånga upp mer vackra dimslöjor den här dagen.
Bara tanken gör mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar