Jag är iväg i storstan och ser stora, nya saker och många människor.
Blir förundrad över alla möjligheter och val och böcker och allt som finns.
När jag kommer hem, känner jag mig ändå tom. Som om alla de där möjligheterna tog hela utrymmet på hårddisken i mig.
Jag bestämmer mig för att gå en liten promenad runt kvarteret för att få ny luft och nytt utrymme i mig.
Väl ute kommer jag på att jag har ju en syster precis runt hörnet. Jag inser att det klokaste jag kan göra när jag känner mig tom är att få lite kärlek.
Jag vänder om och tar en ny väg. På vägen dit ser jag vackra oktober-rosor. Röda med den där vackra röda färgen som säger att något redan är över, håller på att försvinna. Men med tillräckligt mycket kvar av det som varit för att minnet av allt det vackra lyser där. Fortfarande.
Minnesvackra oktober-rosor ser jag på min väg.
Hos lillasyster blir både hon och jag glada över kram-patrullens uppdrag.
Vi blir glada av varandra.
Sen kommer lillasysters katt Pippi fram och ger mig en puss.
Det sista jag ser när jag stänger dörren är kära lillasyster och Pippi som vinkar mot mig och ler.
Jag har definitivt formaterat om min inre hårddisk och fått nytt utrymme inom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar