Livets dagsmeja

Nu när det varit så halt, har jag insett en sak. Att ha problem är samma sak som att gå på hal is. Eller hala gator, hala trottoarer.
I flera dagar har det varit så halt så jag knappt kommit nån vart alls.
Istället för att koncentrera mig på människor jag möter eller att himlen är vacker så spänner jag mig och går och tittar ner på mina fötter.
Jag blir trött.
Lite rädd att ramla.
Jag aktar mig allt vad jag kan, och ändå ramlar jag.
Synfältet krymper. 
Stora snöhögar och isfläckar gör att jag går omvägar.
Och visst är det precis vad problem gör med oss.
Man spänner sig. Tänker bara på det som egentligen inte går att lösa. Missar det vackra på vägen.

Men nånstans smälter det ju.
Både problem och isar.
Till och med snöhögar på flera meter kan smälta bort.
Det tänkte jag på nu när jag halkade och halkade i flera dagar.
Och grubblade och grubblade på problem i flera dagar.
Både problem och isar har sin smältpunkt.
Tids nog går man där och nås av livets dagsmeja.
Solen når snötäcket som smälter.
Rädslan töar bort.