Närvarande i det som är viktigast

Vissa dagar känns det som om allt händer samtidigt.
Just den här måndagen var det så mycket jag skulle göra. Jag hann rulla upp rullgardinen och tänka: ”Det är sol! Vad härligt!”
I nästa stund pratar jag med min syster som berättar att hennes lilla katt Pippi är sjuk! Snabbt förstår vi att det är djursjukhuset som gäller. Och det är allvarligt.
Tänk så mycket som händer en måndag när man rullat upp rullgardinen.
Timmarna under dagen går. Och jag har massor med viktiga samtal att ringa. I tankarna är jag hos min lillasyster och hennes älskade lilla katt. De viktiga samtalen känns plötsligt inte så viktiga. Jag är inte närvarande.
Ringer mina viktiga samtal men pratar mest om katten. Till och med när jag ringer till Arbetsförmedlingen pratar jag mer om min syster och hennes katt!
Från solen går dagen in i gråmörker. Regndroppar faller mot fönsterrutan och det känns som tårar.
Efter ett tag kommer syster min och jag håller om henne och virar in henne i en filt och ger henne något varmt att dricka.
Vad mer kan man göra här i livet än att försöka trösta när det är svårt?
Vad mer kan man göra än att ta emot dagarna som kommer med både sol och regn? Dagar som kan komma med både tårar, rädsla. Och hopp.
Vad mer kan man göra än att försöka vara närvarande i det som är viktigast?