Min amaryllis har öppnat sig. Genom novembers gråväder har den vuxit. Ignorerat gråvädret. Hittat ljuset och riktningen. Uppåt. Utåt.
Efter en höst där inget riktigt blev som jag tänkt mig kom advent och vintern som snöar runt ovälkommet. Jag väntade ju fortfarande på min höst! Det som skulle blivit.
Precis som amaryllisen har jag haft mitt gråväder. Mitt november. Letat efter en riktning.
Men nu, helt plötsligt förförs jag av nuet.
Hyacinter som blommar. Stjärnor. Snöfall. Som amaryllisen kan jag inte annat än att öppna mig.
Men det kommer först efter gråvädret. Plötsligt kommer tidpunkten när man öppnar sig inför nuet, och slår ut, alldeles hänförd inför det. Är i det. Ser det vackra.
Tids nog slår det ut.
Livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar